utifrån Susanne Klaars föreläsning 31/3 2011
De val som förskolans pedagoger tar, kommer från de erfarenheter som de skaffat sig över tid. Ett ex. är att visa barnen flugor och fånga dem för att studera lite närmare, ge barnet möjligheter att skaffa sig fakta och förståelse om dess levnadsvillkor, meddans det en dag upptäcks att en geting har förirrat sig in i lokalerna på förskolan. Då blir det fart på pedagoger och getingen måste ut snabbt. Den kan ge allergiska besvär och skapa smärta om man blir stungen. Här ges det inget utrymme för barnen att skaffa eget förhållande till getingen och dess unika egenskaper. Vi vet ju att de kan vara farliga och på vårt agerande minimerar risker att olycka ska uppstå. 
De regler som skapas i förskolans värld bör till en del vara skapta i demokratiska former.
· Bör barn vara med och ta ställning i alla beslut?
· Vem äger avgörandet i en diskussion?
· Vilken ställning ska vara den slutgiltiga?
· Behöver regler/beslut vara ”skrivna i sten”?
Här fortsatte våra diskussioner och vi kom in på att förskolans regler, en del regler, kan vara till både hjälp och stjälp. Vi ser att barnen kan bli begränsade i deras utveckling och lärandemöjligheter.
Regler ska ibland kunna utvecklas och formas om så att de passar till rådande förhållande.
Vårt naturvetenskapliga etiska dilemma:
Sopstädning vid naturpromenad
Vi har som arbetsmodell i naturförhållanden att förmedla att naturen ska hållas ren från skräp och lämnas i det skick som man vill finna den i. Man tar med sig hem det som man har tagit med sig dit. Även om vi har ambitioner att påvisa det ”rätta” förhållningssättet till naturen och skräphantering så möts vi av dilemma som: rätt eller fel att plocka upp allt det skräp som ligger längs med kanterna på vägen hem från naturstunden? Som andra har slängt?
Hur ser vi på detta med hygien, smittor, skaderisk etc.?
Hur påverkade blir vi i vår yrkesroll av vår relation till barnens föräldrar och deras förväntningar på vår förmedling av ”rätt/fel” till deras barn och med deras uppfattningar?
En idé och lösning kan vara att befinna sig förberedd och ha med en påse och plocka med sig skräp som barnen ”hittar” och lägga det i påsen för att senare sortera skräpet vid en sopsorteringsstation. På så sätt kan vi även få med ett vidare lärandeperspektiv på upplevelsen, handlingen och ge styrka till vårt ställningstagande. Här har vi tydliga målsättningar både lokala och organisatoriska att på visa till.
Ett annat dilemma ur etiskt perspektiv har förskolan när det gäller förhållandet till allemansrätten. När vi är ute och leker i naturen så vill ju medvetna pedagoger att barnen ska få möjligheter att upptäcka och utforska. De hämtar lärande i att få prova. Detta kan inhämtas i att klättra, hoppa osv. Men en gren går av, en ”fel” blomma plockas, en spindel som kläms ihjäl etc. Visst menar vi att vi i dessa fall kam påvisa negativa/positiva beteenden men dilemmat är att barnen behöver variation för att se och lära vilka skillnader och olikheter som finns i situationen. Ska pedagoger begränsa i dessa läranden? Gör det något om det blir allemansrättsligt fel ibland?Anneli Karlsson ”1014” Marie Andersson
Ellinor Dahlgren Hanna Strömblad
Helena Jebens Charlotte Löving
Hej grupp 4 A!
SvaraRaderaDet blir ofta dubbla budskap till våra barn, vi säger att de ska vara rädda om djur och så slår vi vuxna ihjäl getingar, men jag tror barnen förhoppningsvis lär sig skillnader och olikheter, att det är lite olika och att vi människor gör olika. Det är som allt annat en balansgång, det viktiga är väl att förklara för barnen hur vi tänker. Visst blir det fel ibland, men det är ju mänskligt och även fröknar gör fel.
Bra jobbat! Mvh Karin Andersson grupp 3 A
Jag tycker ni gör många intressanta reflektioner som väcker nya funderingar. Både kring att vi som pedagoger uttrycker mer eller mindre "färdiga normer" för korrekt handling och att vi (kanske i andra sammanhang) erbjuder möjlighet att släppa fram oliktänkande.
SvaraRadera// Susanne K